För länge sedan….

…..läste jag ”allt du lär dig kommer till nytta inom tre år” – i en bok.

Funderade på det och min starkaste feeling var att det stämde, just då kom jag på en hel lista där det stämde in. Nu kommer jag inte på en enda grej från den listan (se där! Minnet kan jag bekymra mig över i ett annat inlägg) Nåja, tiden gick också hamnade jag i en situation där just de där orden krävdes……..gissa om det var nästan precis tre år senare jag läst de där orden! I min värld var det jäkligt käckt.

Det tar mig ofta runt tre år att genomföra något, undrar om det är normalt. Exempel? Okej, att verkligen ta tag i att byta arbetsplats, att beställa tid och göra den där tatueringen, att klippa av det långa håret, att gå vidare i livet och inte hänga kvar vid gammalt skit, att söka in till den där kursen, skaffa nytt husdjur, att skärpa mig och inte gå och skjuta på att ta körkort.

Tre år är en lång tid, en jäkla massar dagar att fundera på. Säkert ångestfulla kval som jag genomlidigt för struntsaker. Givetvis är jag helt klar över att det inte är  v i k t i g a  beslut jag våndats över. Inte direkt Nobelpris-varning om jag säger så.

Det ÄR möjligt att alla andra bestämmer sig snabbt som ögat och tar för sig i nuet, men sådan är inte jag. Det ska svettas lite och få gnuggas in i mitt sinne innan det sker. Inget pang på rödbetan här inte. Åh, nej!